Jenny

tog ett stort steg och raderade dig helt.
när jag säger att jag raderade dig så har jag tagit bort alla bilder på dig och bilden som hängde i mitt rum på dig.
bilden på dig&mig hand i hand är också raderad, alla sparade sms ifrån dig är också borttagna.
det fanns ingen mening att behålla allt det här.
folk sa att det var mot lyckan vi gick, men snarare var det nog olyckan.
båda har gått skilda vägar och funnit det vi länge strävat efter tur nog, det handlade inte om tid utan om när vi var redo att lägga allt bakom oss och börja om på nytt.
jag började om för längesen.
men börjar oroa mig nu om jag är omöjlig att älska i ett förhållande?
du sa att jag var omöjlig, likaså har en annan också sagt.
omöjlig i vadå? det ända jag finner är att jag är omöjlig att älska..
.. hur kan man vara omöjlig att älska?
är det föratt man inte släpper in någon i sitt liv på riktigt, för man inte delar med en av sina tusen tankar.
men det är just föratt jag inte vågar, för chansen att öppna sig har aldrig funnits där.
jag hoppas inte det här nya också kommer ta kol på mig, jag vill ju så gärna kunna öppna mig och ge allt jag bara kan ge.
men jag vill också få ut något av det hela, för det kan oftast bli fel när man bara ger och inte vågar att ta.
fan jag vet inte hur allt kommer att sluta, för engångsskull hoppas jag för min skull att jag finner den andra halvan som kan förstå mig och ta mig dit jag aldrig trodde jag skulle komma.
ge mig en chans och döm mig inte genom andras ögon utan ur dina egna.
jag kanske inte alls är som dom säger och tror?
man kanske kan älska mig trots mina svageheter? för det är väl meningen i det hela?