don't cry



det var nog just i det ögonblicket, då vi kollat på sex and the city
då jag insåg, fan jag kommer alltid vara jag alltså ensam
varje gång det är påväg mot något bra så stänger jag ut personen, baraför att inte bli sårad.
så det här året langas mina nyårslöften upp och förhoppningsvis kunna hållas till en viss del.
jag vill inte vara ensam föralltid liksom :o
som nyss i släkten hände det en tragisk grej, inte för mig kanske.
men för mina älskade små kusiner, föräldrarna ska skilja sig.
visst är det vanligt, men mina små kusiner dom kommer aldrig förstå.
kanske en dag men inte dom närmaste dagarna eller veckorna, jag måste dit nästa lov.
jag kan inte bara blunda åt det hela, och det här året har nog varit det värsta jag någonsin varit med om.
då ska fan nästa år bli ett bra år, jag ska tamefan finnas där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0