Jenny

att jag var svag visste jag, men så svag och rädd trodde jag aldrig.

Avslutningen idag har varit efterlängtad ett bra tag, men när jag insåg att det här var resan slut för våran tid, då föll jag.
jag grät först av alla och man fick inte stopp på mig.
sorligast av allt var nog när folk ska hejdå, då kändes det som en klump i halsen.
när alla sa att det blir tomt utan en och så kunde man heller inte sluta gråta, när Ingrid kom till mig och berättade om hur jag förändrats och allt då fanns det inget stopp.
linda.s ska bosätta sig i Kiruna och det tar livet av mig eller oss, jag vill inte, jag vill inte!
jag vill att alla vi ska fortsätta vara bästa vänner, det ska vara vi ,inte dom, utan vi som klarar av allt.
men nu nej nej faan jag vill inte, jag vill inte gråta jag vill inte ha nåra känslor nej fan hur kan man tappa lusten till att andas?
saknar redan <3
ja som ni ser var det ingen höjdare, men fick mitt betyg som var helt ok, rosor från ena o andra hållet tack<3
aja nu ska jag städa rummet sen ska jag iväg med linda o bada troligtvis, skulle till brosjön men ja ingen kommentar.
dagen känns lyckad och bättre blir den.
PUSS