Jenny

Vi är verkligen förlorade,Och det sårar mig.
när man tänker efter hur många runt omkring en som mår dåligt, på ena eller andra sättet.
så finns det alltid en orsak till varför man är sårad och känner ingen ork till att fortsätta kämpa för något man redan förlorat.
som jag har förlorat många i min närhet dom 4 senaste åren, så har jag mist 5 stycken, som jag aldrig mer kommer få träffa och få hålla om aldrig igen, jag saknar alla så mycket och det är en sak jag aldrig kommer släppa.
men alla förlorar vi nån dag av våra nära&kära en dag, vissa kanske har turen då det inte inträffat en ännu.
men en dag händer det då man inte längre har orken till att lé, då förstår man precis vad jag menar.
som nu till gymnasiet kommer vi tappa endel vänner eller inte tappa och tappa, man kommer förlora kontakten med många just för att vi alla byter skola och kommer växa ifrån varandra.
sen sitter vi en dag och känner besvikelsen på dom andra och på sig själv.
just föratt man själv kanske kunde ha gjort något mer för att det inte skulle ske.
Men vi ska inte skylla på någon, livet är såhär, alla stannar inte kvar föralltid.
Och många människor påpekas varenda dag på hur dom förändrats på ena eller andra sättet, jag har också förändrats på många sätt, men det finns orsaker till allt.
hade man levt i mina skor och fått gå igenom allt jag gått igenom så skulle man nog också förändrats på ett eller annat sätt.
det jag vill få ut av den här texten är inte få medlidande från andra, utan att man är aldrig ensam om sin smärta.
det finns alltid någon annan som också mår dåligt.
vissa anses ha det värre än andra, men mår man dåligt så gör man det det finns inget värre.
det handlar om en själv just då, man kan inte tänka på andra, man måste tänka på sig själv.
finna lösningen och finna lyckan igen, även om det är svårt så kommer vi alla gå igenom det.