förlorat minne

jag har gjort många dumma saker här i livet som jag ångrar, men jag ångrar det här nog mest.
jag dömde henne för sitt svarta hår, svartmålade ögon och henne's sår innan jag visste varför hon såg ut så.
kvällen inledde ett snack med henne och efter en stund är jag ganska frågvis och skäms inte.
jag frågade henne om vad hon irriterade sig på, då sa hon att när folk dömmer innan dom själva vet.
förstod inte ibörjan och frågade igen, svaret jag fick var; du har säkert gjort en stark bedömning av mig men,
 se världen ur mina ögon och döm mig sedan.
jag var tom, tom på ord.
idag är jag&erika riktigt bra vänner eftersom ingen skäms och kan tala sanning, vi ser på världen någorlunda likadant, det fastnade jag för.
och på lördag ska vi ses, det ska bli underbart även om det bara handlar om en liten stund.
jag är fast, och saknar henne!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0