Jenny

en av alla mina tankar/funderingar och frågor här i världen.
varför kan inte bara alla acceptera varandra?
det finns ju så många som går runt och bär på en mask just för att bli accepterade.
vi ska ju acceptera deras inre och inte deras mask som dom bär på.
typiskt nog eller inte typiskt jag är väldigt stolt över att så många runt omkring mig litar på mig och har ett riktigt förtroende på mig men även väldigt stora förhoppningar på mig.
dom vill att jag ska vara något jag inte riktigt själv vill, som jag valde djurgymnasiet just för att min mamma ville.
men idag när jag insåg att det här är inte jag, då försvann hoppet.
jag vill designa och skapa, men jag vill hjälpa folk som t.ex. äldre, just för att jag själv inte skulle vilja bli behandlad på sättet dom blir det. dom förtjänar ju så mycket mer och har endast en liten bit kvar här i livet och det borde vi kunna unna dom.
men idag vill alla ha det bästa för dom själva, man tar bara och ger aldrig.
som dom som går runt och bär på en mask förtjänar att vara sig själva utan att vara rädda.
förr eller senare så inser man hur fel det blev.
jag kommer ifrån en familj som har väldigt starka åsikter om saker&ting, som gett mig självförtroendet att vara mig själv till 100%.
man ska våga ge och våga att ta, man ska tåla kritik och kunna ge kritik.
men utav allt så vill man alltid själv tjäna på det, man gör ju nästan aldrig saker för andra.
gör man det så gör man det för samvetet, ett samvete man själv skulle må dåligt av.
jag vet inte riktigt vad jag surrar om just nu, men jag tror ni förstår mig på ett ungefär.
det jag vill få fram är att få veta om ni också har såna tankar som jag, eller så sitter jag just nu själv här och surrar som ingen annan fattar.