Jenny

jag faller ihop hela tiden, jag orkar inte helt enkelt.
det här blir första sommaren utan dig morfar, du var verkligen solskenet på sommaren.
men nu, jag vet inte, jag vill inte tillbaka till samma ställe där det var sista sommaren med dig och nu första utan dig.
jag kommer bryta ihop så många gånger igen, jag har inte ens någon ork att ta mig upp.
många tar inte det så hårt när deras mor eller far föräldrar försvinner för man inte haft någon bra kontakt med dom.
men jag har det verkligen till alla i min släkt, därför är det här svårt än idag.
jag vill bara att det här ska vara en dröm och vakna då allt är precis som det ska vara.
det här gör ont och smärtan finns inte med i drömmar alltså måste det här vara verkligheten.
jag trivs inte med det här, </3
morfar, jag saknar dig<3