Jenny

är det sant att varje slut har en ny början?
att efter en nedgång så kommer något bra?

det har gått två månader och två dagar för att vara exakt.
jag känner mig fortfarande lika chockad, tom, ensam, ledsen och arg.
men ändå så står man fortfarande upp? man kan skratta och faktiskt se framemot framtiden, trots att pappa inte kommer att finnas där. att han skulle försvinna, det fanns inte på min karta.
någongång, men inte när jag är sjutton snart 18 och fortfarande går i skolan, aldrig. inte nu.
att man förlorar sin förälder så tidigt, det händer bara andra. inte mig, inte oss.
jag mår inte bra, fast jag ler ibland.
jag har riktiga upp&ner dagar, ibland kan jag skratta och må någorlunda bra och andra gånger, vill jag inte andas,finnas, jag bara gråter och skriker om hur orättvist allting är.
det är i såna här tillfällen man vet vilka som finns där och inte.